Hoppar av ”eliten”

23 Sep

För att hitta lite extra motivation under september och jobbets motionskamp, anmälde jag ju mig till det som kallas elitklassen” (se tidigare inlägg). Där kan man samla så mycket motionspoäng man vill – ingen övre gräns. Jag tänkte det skulle vara skoj att se hur mycket rörelsetid man kan få ihop i vardagen under en bestämd och kortare tid på året. ”Varnade” familjen om att jag skulle fokusera lite extra på detta. Jag såg framför mig möjligheter, inspiration och massa höstträning…en positiv kick!!

Känslan blev tyvärr motsatt. Jag känner mig nu otillräcklig, onöjd och väldigt prestationssökande. Letar tid, vill för mycket och förstärker det jag inte hinner med. Detta gäller inte bara motion utan det går igen i hela tillvaron. Förvånande (och ändå positivt) nog upplever jag inte att jag tävlar mot andra på jobbet utan bara mot mig själv och min inbillade förmåga att hinna med ALLT. En tävling jag garanterat förlorar…

Vet inte hur jag tänkte då, i början av månaden? Hur jag kunde förvänta mig att jag skulle hinna med att samla motionspoäng utan övre gräns OCH hinna med mina basvärderingar i livet. Saker jag måste ha koll på för att kunna fungera och MÅ BRA. Dessutom var jag mitt i att måla/tapetsera om dotterns rum, föräldrarnas sommarstuga skulle stängas och diverse födelsedagar firas.

1+1+1…känns plötsligt som 3 756 miljoner saker som jag vill göra hela tiden. Jag letar tid genom att gå upp i ottan och sitta still för sällan. Det resulterar i att jag kan börja gråta över en försenad buss, en glömd gympapåse eller en plan som inte håller. Min raka motsats just nu är Mindfulness och jag har ständigt brist på tålamod. Panikslagen letar jag kvickfix. Googlar online-yoga-tjänster, provar rosenrot och letar avkoppling i gummisnoddspyssel med lillstumpan.

Men inser att det bara finns en väg att gå. Jag tar bort krysset ”deltar i elitklassen” från registreringsprogrammet. Funkade inte för mig… 😦

IMG_2485.JPG

Annonser

Poänggenererande försening

16 Sep

Septembers extra fokus på motion genom jobbets motionskamp har ju gett effekten att jag ständigt ser möjligheter till poäng som jag inte skulle gjort annars:

Morgonen började inte på bästa sätt med en tågförsening pga inställt tåg på mer än 1,5 timme. Den spontana irritationen vällde upp över att förlora så mycket tid som hade kunnat användas till annat. MEN… Mitt i frustrationen och trängseln på Centralstationen kom jag på att tiden KAN utnyttjas till nått bra. Morgonen var solig och sval i en stad på väg att vakna. Perfekt för en promenad och poänginsamling. Jag fick med en kollega och tillsammans spankulerade vi genom Örebro till den andra stationen – Örebro södra. Där mötte vi dessutom det inkommande tåget före alla andra och kunde på så sätt lägga beslag på åtråvärda sittplatser. Win, win…

IMG_2469.JPG

Behöver springa

12 Sep

För tre år sedan orkade jag knappt springa 1 km utan blodsmak. Min dotter kämpade på med mig…”bara till nästa träd mamma, nästa sten…”. Jag fortsatte och springa och i våras sprang jag Göteborgsvarvet och anmälde mig direkt till nästa år.

Löpningen har verkligen satt sig i min kropp och knopp. Behöver den. Behöver tidiga morgonrundor, långa avslappnande eftermiddagsturer och snabba skitjobbiga intervaller på banan. Behöver svettiga sommarrundor, frisk höstluft och mjuka grusvägar. Jag är verkligen ingen typisk löperska – jag menar liten, nätt o snabb – men det passar mig ändå på nått sätt. Enkelheten, tillgängligheten, ensamheten, gemenskapen och tröttheten.

Längtar SÅ efter utmaningar. Läser på Instagram om diverse äventyr – maraton, 1mil var tredje timme i ett dygn, trialton, mm. Jag vill också kunna planera för något nytt äventyr. Kunna bli bättre och utvecklas. Följa program och registrera data. Just nu är faktiskt jobbets motionskamp en tröst i mörkret. En utmaning som jag kan delta i utan att behöva maxträna. Bara vara envis och hitta möjligheter och tid…vilket ju är en riktig utmaning.

Mitt krånglande knä gör mig ändå riktigt ledsen och besviken. Efter gårdagens test av knät var tårarna på besök. Kändes så hopplöst. Ont efter 2 km… Jag vill ju springa så mycket mer. Jag vill sätta på mig skorna kl 5 på morgonen och springa så långt jag känner för utan att hela tiden behöva vara orolig för att få ont.

Bokade ett cirkelgym-pass på kvällen för att få träna och få utlopp för min besvikelse. Blev riktigt trött och på bättre humör. Idag varvade jag Powerwalk med jogg i 5 km. Kändes ok i knät. Inte ”detta är omöjligt-ont”. Humöret blir bättre och bättre…:). Kanske måste jag just nu försöka hitta glädjen i annan träning och bara inse att den riktiga löpträningen måste få vänta tills jag vet mer om, när, hur och varför angående knät. 40+… ??

IMG_2466.JPG

Det finns inget dåligt väder…osv

8 Sep

Idag var det uppföljningsbesök hos naprapaten. Jag återkopplade att knät inte är bra, men smärtan känns annorlunda. Vi valde att se det positivt och hoppas på att andra behandlingen nu ska hjälpa helt. Problemet sitter i höftböjaren som tydligen fäster i ryggen går genom magen och fäster i höften. Kroppen är märklig… Tanken är nu att trappa upp lite långsamt (men vad är det då????) och lyssna på kroppen.

Förhållningsreglerna var även denna gång att vila i 48 timmar. Långsam promenad tillåts, och eftersom motionskampen pågår får bilen stå kvar hemma när det är dax för eftermiddagens besök till affären. Tyvärr öser regnet ner och jag hoppas verkligen mina kollegor uppskattar dotterns och min uppoffring i jakten på poäng… OBS: Hon följde med frivilligt!!

IMG_2455.JPG

På väg hem sa ryggen ifrån genom att stickas och göra allmänt lite ont. Och jag skulle ju lyssna… Så min dotter blev packåsna. Hon bladdrade nått om barnarbete, men plötsligt verkar min hörsel slutat fungera ;). Solen hade iaf börjat skina…

IMG_2456.JPG

Poängjakt i helgen

7 Sep

På vardagar har jag ju ”automatiskt” 30 poäng för cykelturen till och från jobbet samt 30 poäng för stående vid skrivbordet/sitta på pilatesboll. Det är 60 rätt lätta poäng att tjäna som måste ersättas med annat på helgen.

Denna helg har jag försökt med morgonpromme, kortare löpturer (knät förhindrar mig springa långt), träningscykel, cykel till affären, osv…men inser att jag inte kommer i närheten av alla som varit ute o spelat golf. Underbart väder och Instagram har flödat av kollegor som ägnat massa timmar på härliga banor…o samlat poäng. Har även en man som varit på golfresa och skramlat ihop si så där 5 tim per dag. 300 poäng!!!

Men jag är inte bitter. Jag kämpar vidare…o snart är det ju vardag igen. Moahahahaha…

IMG_2434.JPG
En av mina sällsynta rundor i somras

Den extra motivationen

5 Sep

Nu har motionskampen hållit på en arbetsvecka och registreringsprogrammet har kommit igång. Det var då jag upptäckte att man inte får 30 poäng för 2 tim stående vid skrivbordet OCH 30 poäng för 2 tim sittande på pilatesboll. Dessa två aktiviteter ska istället räknas ihop och ger max 30 poäng per dag. Det blir en liten förändring i planeringen av poängjakt, men inte värre än att det får funka helt enkelt.

Innan detta uppdagades hade jag iaf redan lyckats få köpa in ett par pilatesbollar till vårt öppna kontorslandskap på huvudkontoret. Och oavsett poäng hit o dit så ger det ju en positiv arbetsmiljö.

Motionskampen ger poäng per minut motion, inte intensitet. Och visst kan rättvisan i det diskuteras, men syftet är att få de som inte rör sig så mycket att börja i det lilla. Syftet är inte att få de redan ”frälsta” träna mer. På det sättet funkar upplägget bra tror jag.

Även för mig som egentligen sätter kvalitetsträning högre än kvantitet så gör ändå kampen att jag tänker till kring vardagsmotionen. Idag har följande prioriteringar gjorts:

Normalt: Ska ut o springa så träningen är planerad.
Idag: Ska ut o springa men går ändå upp kl 5 för att ta en promenad på 45 min. Morgonstund har guld…osv…

Normalt: Jag sitter på en vanlig stol när jag arbetar hemifrån
Idag: Pilatesbollen får agera kontorsstol 🙂

Normalt: Lillstumpan vill gå hem från skolan själv och det är bra hon tränar på det. Jag sitter hemma o jobbar tills hon kommer.
Idag: Solen skiner och hon vill nog ha sällskap. Jag går och möter upp. Vilket iofs resulterar i en utskällning och att jag ändå fick gå innan henne eftersom den egna hemgången tydligen var hennes höjdpunkt idag.

Normalt: Ärendena på helt olika delar av stan betas bäst av genom att ta bilen mellan dem.
Idag: Jag ställer bilen lite strategiskt mittemellan och går fram o tillbaka över stan.

Så oavsett normal träningsnivå så ger motionskampen tankeställare och idéer om hur man kan få till mer vardagsrörelse.

IMG_2424.JPG
Morgonstund

Dag 2 – naprapatens råd

2 Sep

I går var jag hos naprapat-Marcus. Säkert världens bästa naprapat, men mitt under behandlingen får jag ändå kämpa mot viljan att slå honom. Det gör så ONT. Han såg att jag var sned i ryggen och pga det överbelastat mitt högra ben o knä. Lite knådning, böjning och knäckning senare är jag ”återställd”. Ska på återbesök nästa vecka och ska testa knät under tiden. Dock inte förrän på torsdag och fram tills dess ska kroppen vila efter behandlingen. ”Bara lugn promenad!!”, skickade Marcus med mig.

En fördel med motionskampen är då att det inte är intensiteten i träningen som räknas utan ihärdigheten. Minuterna… Fortfarande ligger alltså utmaningen i att hitta tiden och i morse blev det kl 05.00. En lugn promenad i soluppgången med lite musik i lurarna. Ovant att promenera lugnt, men också väldigt befriande. Få chans att hinna ta in nuet på ett annat sätt än löpturer, cykelrundor eller powerwalk ger.

Dagens facit:
50 min morgonpromme
30 min cykel tof jobbet
30 min stående (2 tim vid skrivbordet)
30 min sitta på pilatesboll (2 tim vid skrivbordet)
10 min lunchpromme
30 min gå till affären o handla (vill ju inte ta bilen mitt under pågående motionskamp)

IMG_2423.JPG