Zeb och jag

1 Nov

Fast hästen var riktigt grinig i stallet, hade ett mycket jobbigt steg och hängde med all sin tyngd i tyglarna under hela lektionen, så var ridningen vansinnigt roligt. Plötsligt hamnade jag 20 år tillbaka i tiden och vana handgrepp kom från ryggmärgen. Brukade dock på den tiden rida med sporrar vilket gör att hjälperna kan göras något mer diskret och lätt…nu var det kraftiga ben som behövdes istället.

Konstig trötthet i hela kroppen idag. Gick 4 km till jobbet i morse och jag kände mig nästan vinglig. Kändes som jag inte skulle orka bära ryggsäcken. Dock en skön känsla…eller också intalar jag mig bara det eftersom minnena från gårdagen är så angenäma. Doften, knarret från sadeln, ridlärarens feedback och envisheten som måste fram för att få hästen dit man vill.  Jag var hemma igen 🙂

Vissa mindre angenäma minnen kom tyvärr tillbaka också…- just ja, man kan få skavsår lite här och där :-(. Funderar på om det var så smart att boka ett spinningpass så här dagen efter.

Nåväl…idag känner jag mig som barndomens idol: en framvaggande hjulbent Zeb Macahan. Och jag njuter av det!

zeb

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: