Arkiv | juni, 2014

Morgondiskussion på låg nivå

30 Jun

Höger: Jiiiippiiii!! Tittut!! Tjoho!! Halloj!! Äntligen morgon. Skönt att få sträcka på sig o slippa det kvalmiga täcket.

Vänster: Glöm din dröm. Tänker inte gå upp nu! Punkt.

20140630-184051-67251326.jpg

 

Vänster: Jaha, ingen som lyssnar på mig. Nej då. ”Bara att slänga benen över sängkanten så är man igång”. Fy fan vilka klyschor hon kör med numera. Tur hon för en gång skull iaf kom ihåg att skjuta in den där förbaskade spikmattan under sängen. Såååå 2009…

Höger: Men…sluta. Det är väl bättre att komma igång än att ligga där o svullna!

20140630-184052-67252661.jpg

 

Vänster: Den enda man har att se fram emot efter att ryckas bort från sängen är den nya golvvärmen…

20140630-184054-67254061.jpg

 

Vänster: Va patetiskt!! Bara för att hon inte kan springa som vanligt så måste hon kolla vikten. Löjligt…

Höger: Men var glad för att hon ändå bryr sig. Så slipper du bära runt på massa onödiga kilo. Du vet ju hur tungt det blir bara av de där extra vikterna hon tar med ibland.

Vänster: Ja, det tramset! Varför göra sig av med vikt o sedan släpa med massa extra lösa vikter. Jag strejkar snart…

20140630-184055-67255811.jpg

 

Vänster: Jaha…det var inte länge man fick vara glad. Nu åker träningsstrumporna på… Vad ska vi få utstå idag då??

Höger: Du är ju aldrig glad ;-). Men visst…man längtar till barfotalöpning på stranden i sommar.

Vänster: Sand mellan tårna? Du är gaaaalen!

20140630-184057-67257091.jpg

 

Vänster: Skämsdag i dag alltså. Det blev de gamla ärvda cykelskorna… Tänk om man ändå kunde få vara kvar i sängen. Under täcket…eller skämskudde.

Höger: Fick du bestämma skulle vi ha liggsår på hälarna 🙂

20140630-184058-67258602.jpg

 

Höger: Men hörrö…trängs inte.

Vänster: Aaaaahhhh…nu så. Äntligen min typ av aktivitet.

20140630-184059-67259713.jpg

Annonser

Rätt stil…hjälp på vägen?

17 Jun

Inser att det är dax att skaffa lite cykelappearance. Hittills har jag klarat mig med en random topp från högen med träningskläder och min gamla hjälm som jag använder varje dag till och från jobbet. Mina glasögon är 12 år gamla och liknar mest ett par barnglasögon köpta på en marknad. Skorna är gamla, lite för stora och ingick i köpet av den bättre begagnade racern. Jag har ändå varit nöjd och glad över mina små steg framåt i den nya världen men sist när jag var ute kände jag att viljan att ”höra hemma” i sporten växte. Det var när jag mötte en tjej på snygg cykel, med matchande tröja och byxor, trendig hjälm och rent allmänt proffsig look. Och hon hejade på mig… Ni vet…typ cykelbrudar emellan :). Jag kände mig såååå amatörmässig. Och total frånvaro av kunskap och skicklighet inom sporten stärker ju inte heller direkt självförtroendet så pass så jag kan stå över viljan att iaf se ut som man har koll.

På samma sätt kände jag för inte alltför länge sedan inför gym-pass. Hur skulle jag bete sig för att det inte ska lysa utböling om mig? Likt en bortkommen turist med kartan i hösta hugg och kameran på magen… Insåg då att innan säkerheten på de tortyrliknande maskinerna var på plats underlättade det om det i alla fall kändes som man ”hörde hemma”. Önskan om att inte sticka ut kunde infrias genom att införskaffa en outfit som i alla fall inte lyste 80-tal.

Skillnaden är påtaglig om jag jämför hur jag känner mig i ett stall. Totalt ointresse över om kläderna matchar eller inte, är moderna eller inte. Fokus på aktiviteten och prestationen på hästryggen. Kunskapen ger tillräckligt med självförtroende och trygghet. Som en bra låt i Melodifestivalen…kan låten stå för sig själv behövs inga nakenchocker av artisten.

Åter till cyklandet. Just nu står en cykeltröja högt på önskelistan. Kanske t.o.m. ett par nya glasögon. En bra start iaf… Har nyligen hört att det utöver de funktionella plaggen även finns vissa klädkoder inom landsvägscykling. Som att man ska ha vita strumpor och att glasögonen ska vara utanför hjälmbanden. Hjälp!! Inser att jag verkligen haft noll koll.

20140617-212908-77348112.jpg

Biggest underverk

3 Jun

Vad händer om man får huvud och kropp att samarbeta? Hur ser det ut när glädjen över utveckling är större än smärtan att ta sig framåt? Vad får man om man kan få vilja och förmåga att mötas och jobba tillsammans? Idag har jag sett två exempel på sådana förändringar – eller egentligen kan man kalla det underverk!!

Jag har följt Biggest Loser (BL) på TV under våren. Jag har imponerats av deltagarnas kämpande, vilja och ork. Men som allt på TV har det ändå inte känns helt ”intagbart”. Den platta rutan man glor på, reklampausernas avbrott och telefonen i handen som hela tiden pockar på uppmärksamhet skapar ett avstånd till de verkliga människor och deras liv detta faktiskt handlar om.

Genom Malin Nylens omtanke fick jag i morse möjlighet att vara med på ett press-event där BL-vinnaren skulle presenteras. Upplägget var först ett smakprov på ett av Mårten Nylens cirkelpass som BL-deltagarna mest känner som ”sista chansen”, sedan frukost och sist presentation av Hristos och Sarah där de fick chansen att berätta om sin resa.

20140603-200932-72572410.jpg
20140603-200749-72469196.jpg

Jag behöver inte djupa i hur jobbigt passet var (och då hade vi ändå inte de extra 79 kg att hantera som Hristos bar på i början). Jag behöver inte heller proklamera min stora fascination över dessa två finalisters fysiska förvandling. Verkligen SHITbra!! Men jag behöver, och vill, lyfta min…svårt hitta rätt ord…tror jag känner…GLÄDJE, över att se att en männsiska faktisk kan genomföra underverk…inom vilket område man än vill.

20140603-200918-72558226.jpg
20140603-200847-72527172.jpg