Arkiv | Inspiration RSS feed for this section

Såld på segment

30 Jul

Jag använder programmet Strava för att registrera min träning. Och Suuntos Movescount. Har kopplat ihop dem så det går automatiskt.
Det som är spännande med Strava är att man kan registrera rundan man springer eller cyklar, eller delar av rundan, som segment, privata eller offentliga. Efter det kan man följa utvecklingen för egen del, eller ”tävla” mot andra som använder samma sträcka i sin träning.

På samma sätt kan man hamna på segment som andra registrerat. På min vanligaste cykelrunda finns det 4 segment registrerade, förutom mitt privata. Ett av dessa segment är en kort backe precis där jag vänder – ”Norrbyås spurt”.

Jag har sett hur jag klättrat uppåt på resultatlistan för varje gång jag cyklar. Det är tätt mellan oss på 6:e till 3:e plats. Sekundstrid. Förra cykelrundan var egentligen första som jag riktigt satsade. Knaprade in sekunder, men delade fortfarande 3:e platsen med två till. En sekund till hade känts så bra.

Idag var det dags igen. Tyvärr kändes kroppen seg o trött, men medvetet höll jag igen lite innan spurten… Gav sedan allt. Och det gav resultat. En sekund bättre och nu ensam trea. 5 sekunder till tvåan och 6 sekunder till QOM (Queen Of Mountain). Verkligen sugen på att se hur mycket min tid går att slipa på… Inspirerande och skoj!!

20140730-231217-83537620.jpg

Morgondiskussion på låg nivå

30 Jun

Höger: Jiiiippiiii!! Tittut!! Tjoho!! Halloj!! Äntligen morgon. Skönt att få sträcka på sig o slippa det kvalmiga täcket.

Vänster: Glöm din dröm. Tänker inte gå upp nu! Punkt.

20140630-184051-67251326.jpg

 

Vänster: Jaha, ingen som lyssnar på mig. Nej då. ”Bara att slänga benen över sängkanten så är man igång”. Fy fan vilka klyschor hon kör med numera. Tur hon för en gång skull iaf kom ihåg att skjuta in den där förbaskade spikmattan under sängen. Såååå 2009…

Höger: Men…sluta. Det är väl bättre att komma igång än att ligga där o svullna!

20140630-184052-67252661.jpg

 

Vänster: Den enda man har att se fram emot efter att ryckas bort från sängen är den nya golvvärmen…

20140630-184054-67254061.jpg

 

Vänster: Va patetiskt!! Bara för att hon inte kan springa som vanligt så måste hon kolla vikten. Löjligt…

Höger: Men var glad för att hon ändå bryr sig. Så slipper du bära runt på massa onödiga kilo. Du vet ju hur tungt det blir bara av de där extra vikterna hon tar med ibland.

Vänster: Ja, det tramset! Varför göra sig av med vikt o sedan släpa med massa extra lösa vikter. Jag strejkar snart…

20140630-184055-67255811.jpg

 

Vänster: Jaha…det var inte länge man fick vara glad. Nu åker träningsstrumporna på… Vad ska vi få utstå idag då??

Höger: Du är ju aldrig glad ;-). Men visst…man längtar till barfotalöpning på stranden i sommar.

Vänster: Sand mellan tårna? Du är gaaaalen!

20140630-184057-67257091.jpg

 

Vänster: Skämsdag i dag alltså. Det blev de gamla ärvda cykelskorna… Tänk om man ändå kunde få vara kvar i sängen. Under täcket…eller skämskudde.

Höger: Fick du bestämma skulle vi ha liggsår på hälarna 🙂

20140630-184058-67258602.jpg

 

Höger: Men hörrö…trängs inte.

Vänster: Aaaaahhhh…nu så. Äntligen min typ av aktivitet.

20140630-184059-67259713.jpg

Biggest underverk

3 Jun

Vad händer om man får huvud och kropp att samarbeta? Hur ser det ut när glädjen över utveckling är större än smärtan att ta sig framåt? Vad får man om man kan få vilja och förmåga att mötas och jobba tillsammans? Idag har jag sett två exempel på sådana förändringar – eller egentligen kan man kalla det underverk!!

Jag har följt Biggest Loser (BL) på TV under våren. Jag har imponerats av deltagarnas kämpande, vilja och ork. Men som allt på TV har det ändå inte känns helt ”intagbart”. Den platta rutan man glor på, reklampausernas avbrott och telefonen i handen som hela tiden pockar på uppmärksamhet skapar ett avstånd till de verkliga människor och deras liv detta faktiskt handlar om.

Genom Malin Nylens omtanke fick jag i morse möjlighet att vara med på ett press-event där BL-vinnaren skulle presenteras. Upplägget var först ett smakprov på ett av Mårten Nylens cirkelpass som BL-deltagarna mest känner som ”sista chansen”, sedan frukost och sist presentation av Hristos och Sarah där de fick chansen att berätta om sin resa.

20140603-200932-72572410.jpg
20140603-200749-72469196.jpg

Jag behöver inte djupa i hur jobbigt passet var (och då hade vi ändå inte de extra 79 kg att hantera som Hristos bar på i början). Jag behöver inte heller proklamera min stora fascination över dessa två finalisters fysiska förvandling. Verkligen SHITbra!! Men jag behöver, och vill, lyfta min…svårt hitta rätt ord…tror jag känner…GLÄDJE, över att se att en männsiska faktisk kan genomföra underverk…inom vilket område man än vill.

20140603-200918-72558226.jpg
20140603-200847-72527172.jpg

Cirkelträning

16 Apr

Idag har det varit en skitdag. Nej, inte helt, men känns tungt på nått sätt. Tjatig lilltös, parkeringsböter (Parkeringsvakt: ”Varför har du inte betalat?”… Jag: ”Jag GLÖMDE  helt enkelt”, med en uppsyn som om att det var väl världens naturligaste sak att göra), mer tjat av lilltösen, handling, tvättning, städning… Inte heller hittat tid eller ork för träning.

MEN… två kollegor kämpar med trista sjukdomsbesked och det är bara att dunka ut lite hormonstinn bitterhet ur skallen och in med lite perspektiv: Lilltösen har iaf god vilja och har dessutom fixat påskpyssel och gjort skattkartor till morgondagens påskfest. Tonårstöserna har varit barnvakter, lagat mat och hjälpt mig med quiz till helgens 40 års fest (syrrans). Jag har haft sällskap till affärerna av god vän. Vem är jag att klaga?? Skäms!!

Gårdagens resa, träning o möte känns som en evighet sedan. Dottern och jag har dock haft en go stund framför bilderna som Felicia Margineanu tog under vårt cirkelpass. ”Gud va jobbigt det var”!!

Upplägget var 8 stationer, 4 varv. Läs mer här… http://malinnylen.com/cirkeltraning-med-eva-ellen. Vi varierade tiden vid stationerna lite utifrån övning och ork.

IMG_4620

IMG_4631

IMG_4701

IMG_4666

IMG_4688

IMG_4714

Are you talking to me???

IMG_4615

KLARA!!!

IMG_8275

Lunch!! 🙂

IMG_8286

Shopping på Röhnisch…

IMG_8290

Malins fina present till oss…B.A.B.Y armband.

Nu återstår kvällis, en stund i soffan och pepp inför morgondagens påskmys: Antingen städar man ihjäl nöjet med att bjuda hem vänner och eller så intar man good enough-läge och njuter…

 

#veckansutmaningmalinnylen

15 Apr

Har haft en underbar mamma-dotterdag.

Tidig morgon till Solna med bil. Pendel och t-bana till Hornstull. Där mötte Malin Nylén upp vid ett gym. Mitt pris vid en #veckansutmaningmalinnylen-tävling. En tränings-, lunch- inspirations- och shoppingdag med Malin för mig och min dotter.

Med vid träningen hade vi en fotograf, så jag planerar ett inlägg med bilder och mer detaljerad beskrivning av träningen i morgon.

Tills dess njuter jag nu i soffan. Njuter av en dag med dottern i fokus, träningsvärk i antågande och äntligen fått lärt känna en vän och inspiratör IRL 💗.

20140415-215833.jpg

Perspektivkamp

5 Mar

Nyss tyckte jag det var viktigt om jag springer kilometern på 5.45 eller 5.24, hur många kalorier det är i en semla eller varför ungarna inte kan plocka upp smutsklädena från golvet i sina rum. Nu tänker jag mer så här: jag kan springa, jag är hälsosam och jag har barn och de är friska.

Vad har hänt?
Jo, för någon vecka sedan såg jag trailer på SVT om ”Jills veranda” och hennes besök av Kristian Gidlund. Tänkte direkt att jag inte skulle klara av att se det. För jobbigt och ledsamt. Jag vill helst bli underhållen då jag ser på film eller TV. I går kväll såg jag dock inlägg på Twitter om att man MÅSTE se det. Satt på hotellrummet och tänkte att det ändå skulle vara värt att testa. Det är ju bara att stänga av…

Jo, just. Från första minut fängslade både Jill och Kristian mig. Det var varsamt, mjukt, trevande. De trevande kring hans sjukdom och det faktum att han var döende. Kristian verkar varit en verbal och klok människa av rymdstora mått. Musiken i programmet ramade in magin. Kristians kärlek till hästar var fascinerande och med hans känslosamma sätt i deras närhet såg han ut att komma dem närmare än många ”hästkännare” bara kommer få drömma om resten av sina liv. Givetvis omfamnades allt av tragiken och det var länge sedan jag grät så intensivt som då.

För ett tag sedan hade Malin Nylen (malinnylen.com) en fråga i sin blogg om hur man kan sätta färg på vardagen. När Kristian i programmet berättar om att saker han skulle vilja uppleva är att lära sig hur man bäst packar en kombi inför en semester och om man ska hälsa på släktingar kring en klämdag… Då inser jag vilka gigantiska olika perspektiv det finns att se på tillvaron. Att en sådan genomhärlig persons önskan är att få göra det jag tycker är måsten. Att många inte ska få uppleva det jag tycker är vardagsbekymmer.

Jag vet att det är klyschigt att säga att man ska leva som att alla dagar är den sista. Givetvis går inte det och man faller in i en vardag. Jag är en realistisk person och vet att program som detta faller i glömska och jag kommer irritera mig över smutstvätten på ungarnas golv massor av gånger igen, jag kommer avstå en semla fast jag egentligen vill sluka den hel och jag kommer vilja springa fortare och fortare. Men det jag verkligen tror och hoppas är att Kristian satte sådana djupa spår i mig att hans öde ska hjälpa mig att vara tacksam över detta.

I morse vaknade jag med svullna ögon och tungt huvud. Vid den vanliga kollen av sociala medier upptäckte jag att dottern skrivit ett meddelande till mig. Det finaste man kan tänka:

”Till dig mamma! Älskar dig mer än livet! Förlåt för att jag är den jobbiga tonåring jag är, kan inte riktigt låta bli. Men vill att du ska veta att även fast jag går runt med mobilen eller ligger inne på mitt rum älskar jag dig mer än allt annat ❤”

Till det fick jag en länk: http://www.youtube.com/watch?v=dl8j0PKeGFI

Jag tror inte det var en slump att denna hälsning kom just nu…tror det varit en ängel inblandad.

20140305-202005.jpg

Brytpunkt

14 Feb

Sitter på tåget på väg hem från huvudkontoret. Kollar lite OS i paddan och har just tryckt i mig en chokladbit. Känns som jag är mitt i en brytpunkt, en övergång från haveri/hysteri till kontroll/ordning. Me like!!

På jobbet har senaste veckorna varit tokstressiga. Inte bara mycket att göra konkret utan även brottats med problem som tagit mycket tanketid. Grubblat så himla mycket. Och sådana funderingar tenderar till att inte bry sig om normala arbetstider utan pågår i princip hela tiden. Mer eller mindre. Efter dagens möte kan jag dock låta många bollar landa och behovet att ständigt ha hjärnan uppkopplad har minskat drastiskt.

Hemmavid har badrumsbygget medfört haveri på städ- och ordningsfronten. Känn som allt kvittat…det blir iaf ingen ordning. Men nu när jag kommer hem ska det vara klart :). Hantverkarna har lagt sista handen på bygget och badrummet är katalog-fint och dessutom finns dusch. Fatta!! Nu kan saker återigen ligga på sin plats och efter helgen hoppas jag att man kan definiera hemmet som välstädat…första gången på länge.

Dessa två stora pågående saker de senaste veckorna har satt sina spår på min träningsmotivation och ork. Särskilt senaste veckan. Fast jag vet att stress minskar av träning och att många problem löstes sig som bäst när man inte fokuserar på dem, så har det verkligen tagit emot mentalt. Att behöva planera duschmöjligheterna efter träning har ju inte heller direkt underlättat.

Jag hoppas verkligen att nöjet av att få storstäda (ger mig faktiskt energi) och plocka hemma samtidigt som jag kan släppa fokus på jobbet och dessutom möjlighet att träna när jag vill, kommer ge ny inspiration till det pågående upplägget inför Göteborgsvarvet. För skärpning behövs!!

20140214-134159.jpg

Veckans utmaning

12 Dec

Rekommenderar helt enkelt att göra ett besök på Malinnylen.com (http://malinnylen.com/tank-vad-sma-ringar-pa-vattnet-kan-gora) och hänga på veckans utmaning – för kvinnor. Det motiverar att göra nått varje dag och när man ändå är igång blir det lätt lite mer :). Jag använder mitt Instagramkonto ”evasmotionskamp” för detta…

20131212-214803.jpg

Spiderwoman ;)

7 Dec

Vid de mest oväntade tillfällena hittar man nya utmaningar och inspiration till rörelse.

Dottern och en kompis hade kalas på Örebro klättergym. Helt underbart. Först en timmes klättring, sedan korv och presentöppning. Därefter hade killarna som höll i det satt upp godispåsar på väggarna som barnen fick klättra efter.

Givetvis var vi föräldrar också med och testade på att klättra. Det gick liksom inte att låta bli. När man väl börjat ville man bara mer. Men man ville mer än man orkade. Så otroligt jobbigt det var. Killarna visade lite hur det skulle kunna funka och det kändes mer som magi. Hur man kan dra upp kroppen med händerna bara med hjälp av två nästan obefintliga grepp? Handlade tydligen om muskelstyrka i underarmarna. Skulle komma efter sådär 7-8 träningspass:).

Även om målet inte är att bil en spiderwoman så är nu känslan att dit vill jag åka igen. Med rätta kläder, skor och fokus. Tor det ska blir familjens lördagsnöje någon gång :).

20131207-171229.jpg

Måndagstungt

25 Nov

Idag märkte jag att jag fick nästan samma inre tillfredsställelse av att städa, åka till återvinningen och småfixa allt möjligt, som jag får av ett genomfört träningspass. Kände mig så nöjd att det tog lååååång tid innan jag övertygat mig om att jag hade tid och att det inte fanns någon orsak att hoppa över ett pass. Men det blev hemma…träningscykeln fick göra en insats och så lite veckans utmaning med Malin Nylén.

Dessutom var jag tvungen att prova supermanpushups…. Såg Paolo Robert o på hans Instagram… Herregud va konstigt övning. Gör ju så ont i fingrarna!!! Impad…!

20131125-213441.jpg