Arkiv | Vill vs måste RSS feed for this section

Hoppar av ”eliten”

23 Sep

För att hitta lite extra motivation under september och jobbets motionskamp, anmälde jag ju mig till det som kallas elitklassen” (se tidigare inlägg). Där kan man samla så mycket motionspoäng man vill – ingen övre gräns. Jag tänkte det skulle vara skoj att se hur mycket rörelsetid man kan få ihop i vardagen under en bestämd och kortare tid på året. ”Varnade” familjen om att jag skulle fokusera lite extra på detta. Jag såg framför mig möjligheter, inspiration och massa höstträning…en positiv kick!!

Känslan blev tyvärr motsatt. Jag känner mig nu otillräcklig, onöjd och väldigt prestationssökande. Letar tid, vill för mycket och förstärker det jag inte hinner med. Detta gäller inte bara motion utan det går igen i hela tillvaron. Förvånande (och ändå positivt) nog upplever jag inte att jag tävlar mot andra på jobbet utan bara mot mig själv och min inbillade förmåga att hinna med ALLT. En tävling jag garanterat förlorar…

Vet inte hur jag tänkte då, i början av månaden? Hur jag kunde förvänta mig att jag skulle hinna med att samla motionspoäng utan övre gräns OCH hinna med mina basvärderingar i livet. Saker jag måste ha koll på för att kunna fungera och MÅ BRA. Dessutom var jag mitt i att måla/tapetsera om dotterns rum, föräldrarnas sommarstuga skulle stängas och diverse födelsedagar firas.

1+1+1…känns plötsligt som 3 756 miljoner saker som jag vill göra hela tiden. Jag letar tid genom att gå upp i ottan och sitta still för sällan. Det resulterar i att jag kan börja gråta över en försenad buss, en glömd gympapåse eller en plan som inte håller. Min raka motsats just nu är Mindfulness och jag har ständigt brist på tålamod. Panikslagen letar jag kvickfix. Googlar online-yoga-tjänster, provar rosenrot och letar avkoppling i gummisnoddspyssel med lillstumpan.

Men inser att det bara finns en väg att gå. Jag tar bort krysset ”deltar i elitklassen” från registreringsprogrammet. Funkade inte för mig… 😦

IMG_2485.JPG

Annonser

Biggest underverk

3 Jun

Vad händer om man får huvud och kropp att samarbeta? Hur ser det ut när glädjen över utveckling är större än smärtan att ta sig framåt? Vad får man om man kan få vilja och förmåga att mötas och jobba tillsammans? Idag har jag sett två exempel på sådana förändringar – eller egentligen kan man kalla det underverk!!

Jag har följt Biggest Loser (BL) på TV under våren. Jag har imponerats av deltagarnas kämpande, vilja och ork. Men som allt på TV har det ändå inte känns helt ”intagbart”. Den platta rutan man glor på, reklampausernas avbrott och telefonen i handen som hela tiden pockar på uppmärksamhet skapar ett avstånd till de verkliga människor och deras liv detta faktiskt handlar om.

Genom Malin Nylens omtanke fick jag i morse möjlighet att vara med på ett press-event där BL-vinnaren skulle presenteras. Upplägget var först ett smakprov på ett av Mårten Nylens cirkelpass som BL-deltagarna mest känner som ”sista chansen”, sedan frukost och sist presentation av Hristos och Sarah där de fick chansen att berätta om sin resa.

20140603-200932-72572410.jpg
20140603-200749-72469196.jpg

Jag behöver inte djupa i hur jobbigt passet var (och då hade vi ändå inte de extra 79 kg att hantera som Hristos bar på i början). Jag behöver inte heller proklamera min stora fascination över dessa två finalisters fysiska förvandling. Verkligen SHITbra!! Men jag behöver, och vill, lyfta min…svårt hitta rätt ord…tror jag känner…GLÄDJE, över att se att en männsiska faktisk kan genomföra underverk…inom vilket område man än vill.

20140603-200918-72558226.jpg
20140603-200847-72527172.jpg

Upp och ner

10 Dec

Jag är en morgon-tränings-människa. Sagt det förut och märkte det idag igen. Började tidigt och satt på jobbet vid sex. Fick chatt-meddelande från kollegor i Solna som skulle iväg på cirkelgym vid sju. Åhhh lycka! Vid åtta var de tillbaka, matta i kroppen och glada.

Jag hade dock mitt pass kvar på kvällen att se fram emot… Men dagen gick, besök på Telia utan lycka (för långa köer som vanligt), PMS-arg, tidig hämtning av barn pga magont, julklappsinhandling…så var all inspiration för ett svettigt cirkelgympass som bortblåst. Känslan över att aldrig hinna med nått hemma tog över.

Soppade dock ihop resterna av disciplin och det blev ett kort men intensivt besök på Friskis. Nöjd med det och planerar en morgonträning i morgon. Mitt bästa.

20131210-210614.jpg

Finns viljan brukar tiden infinna sig

13 Nov

På jobbet får jag ofta representera alla som tycker om teknik och sociala medier och därmed förklara (försvara) hur man kan lägga tid på det och hur man kan bry sig. Senast igår diskuterade jag Instagram med en person som sa sig vilja använda det mer men ”inte förstår hur jag har tid med det!!”

Jag försöker förklara att allt är vad men gör det till. Att ögna igenom ett flöde behöver inte ta mer än 5 min om dagen. Men ändå når jag inte fram…för personen ifråga har bestämt sig. Bestämt sig för att andra saker är viktigare och får ta tid istället. Och det tycker givetvis jag är ok. Men då handlar det inte om att INTE HA TID, då handlar det om att VÄLJA att inte prioritera det.

Samma person tycker dock om att träna. Något som många andra definierar som något man inte har tid med. Det får jag också ofta höra. Återigen…allt handlar om val. Och vi gör alla olika val. Dessa måste få vara frivilliga och som vuxna människor måste vi inte att det just handlar om val – vi är inte offer under TIDEN. Det är bara en faktor att förhålla oss till.

Alla gör sina val. Man kan inte döma dem för det. Vem bestämmer vilka val som är rätt? Jag kan bara inspirera andra genom att visa hur mina val påverkat mig på ett bra sätt – visa på möjligheterna.

20131113-214202.jpg

Vill vs måste

7 Nov

Alltid detta dåliga samvete. Alltid en känsla av otillräcklighet.

Vissa saker måste ju prias – som jobbet. Anser att jobbet ska skötas på ett bra sätt. Det finns liksom inga alternativ. Har ett väldigt roligt jobb så det är oftast absolut ingen känsla av uppoffring. Har dock alltid jobbat heltid och det är klart att det tar ju en stor del av dagen. Har inte funderat på att gå ner i tid, men ibland undrar man… Jag reser rätt mycket med jobbet och det är klart att min frånvaro påverkar de där hemma. Inte så att det går någon nöd på dem – jag lagar ju aldrig maten iaf 😉 – utan det är mest ATT jag inte är hemma.

Sen vill man ju gärna säga att man prioriterar familjen. Men man kan man ju verkligen diskutera vad det innebär. Vad är att prioritera familjen? Är det att jämt finnas i samma hus, hitta på skoj saker med barnen, sköta hushållet och trädgården, kolla fotboll med maken, familje-fredagsmys vid TVn, baka, hänga med till stallet, umgås med vänner, fixa kalas…?? Visst är det skoj att vara behövd och efterfrågad, men det är ju i allt detta jag känner mig otillräcklig hela tiden. Jag borde det, jag borde det…och jag vill, jag vill… Tiden är så knapp.

Att prioritera tid för träning i allt detta blir tyvärr ofta ännu ett dåligt samvete. Särskilt om jag varit borta mycket redan. Att då göra något bara för min egen skull. Egentid…omg!!! Ännu en orsak till varför det känns bra att göra det på morgonen. Då påverkar det andra runt ikring minst och därmed ger det mindre dåligt samvete… Även hemmaträning är bra – då är jag ju iaf under samma tak ;).

Jag menar inte att detta är något unikt för mig och absolut inte att det är synd om mig. Jag menar bara att det är så lätt att hamna här. För mig iaf. Måste hela tiden kämpa med att tänka om. Se möjligheterna och tänka att det som är bra för mig är bra för familjen. Och det är ju ändå bättre med kvalitetstid än kvantitet… Dessutom kanske jag måste våga välja bort mer aktivt. Kanske hinner jag inte med Pass-jakten just nu? Att hinna träna är en sak, men att boka pass och hålla tider är kanske för mycket. Men då får jag lite dåligt samvete gentemot träningskompisen (jag = svikare!!) och det är ju dessutom så roligt med utmaningar…

VILL får dock inte bli till MÅSTE

20131107-174719.jpg
Bild från Instagram Malin_Nylen

Adrenalinkick

4 Nov

Hade bokat pass idag, men fick inte tiden att gå ihop. Avbokade och ställde in mig på en vilodag. Lite orolig för hur Pass-jakten ska gå :(.

Men plötsligt kom iaf möjligheter för träning. Lilltösen skulle hem till en kompis en kort sväng och under den tiden skulle jag kunna hinna ut på en kort löprunda. Det mörknade, men om jag skyndade mig så kanske jag skulle hinna vanliga, oupplysta vägen. Väl ute insåg jag att det var för skumt. Lite olustigt skumt. Och enskilt. Även om jag oftast inte är orolig så har ju Örebro inte direkt varit förskonad från våldsbrott. Så trist att behöva tänka så här, men lika bra att öppna ögonen och anpassa sina val till den verklighet vi lever i.

Lite stressad över planerad hämtning av lilltösen och tankar på att saker faktiskt KAN hända fick benen att trumma på ordentligt och jag kände mig stark. Även påverkad av den tyska rocken i öronen?

Väl hemma, nöjd, välbehållen och uppe i varv, var det lika bra att testa gränserna ännu mer. Hade ju 10 chins som mål till jul…fixade det nu. Måste med andra ord höja ribban…20? Det var lika bra att testa plankan också. Och det gick!!! 5 min…vill aldrig mer göra om det, men iaf ytterligare en gräns som är sprängd :).

20131104-193625.jpg

Lusten kommer, lusten går…

26 Okt

Har verkligen inte haft lust att träna idag. Sällan jag känner så, men tyvärr kan det ibland bli konsekvensen om jag inte kommer igång på morgonen. Visst ligger det en viss tjusning i att ha en lugn morgonrocks-morgon, men den bästa starten för mig är ändå en träningsmorgon – bara att inse. Och agera på!

Nu sitter jag iaf på träningscykeln. Vet att jag skulle bli irriterad om jag inte får utlopp för lite energi. Bli trött, svettas. Paddan i handen och kollar FB, bloggar och Instagram för att få inspiration. Ser en kompis som sprungit 7 km på en hösthård Hallandsstrand i morse. En annan kompis som varit på träningresa en vecka. Gud så härligt det såg ut. Det är verkligen en dröm jag har…

Längtade egentligen mest ut på en löpning idag, men har lite ont i ena hälen. Ska köpa nya skor imorgon och hoppas det onda släpper då. Ja, inte av själva inköpet, men av det därpå följande bruket av ett par nya riktigt bra skor. Snål som jag är brukar jag annars tycka ett par medelbar skor duger…men denna gång ska jag riktigt kosta på mig…för att vara mig iaf :).

Snart klar med cyklingen. Sedan blir det chins, utfall och mage. Känner mig redan gladare 😜💪👊. Spurt nu…….